Riboflavin upptäcktes av den tysk-österrikiske biokemisten Richard Kuhn, han tilldelades Nobelpriset 1938 för sitt arbete med vitaminer.
Riboflavin förekommer i maten främst i formerna FMN(Flavonmononukleotid) och FAD(Flavin adenin di-nukleotid) och då måste det frigöras som beskrevs i tiamin kapitlet annars kan inte tarmen ta upp det. Upptaget i tarmen är beroende av ett fungerande utflöde av salter från gallan och enzymer från bukspottkörteln. Upptaget kan variera mellan 15-60% beroende om riboflavin tas ihop med mat. Det lagras i levern men lagringsmöjligheterna bedöms som begränsade. Vid ett intag av max 25 mg så bedöms att upptaget är ca 95%, vid intag upp till 30 mg bedäms upptaget uppgå till ca 60%. Nyare forskning visar att en sund tarmflora är bra för upptaget. Lagringskapaciteten beräknas räcka ca 2-6 vecker beroende på omständigheter, vi sjukdom förbrukas vitaminet mycket snabbt.
Riboflavin behövs i våra kroppar till bland annat;
Spelar viktig roll i ämnesomsättningen.
Energiproduktionen i cellerna, en brist ger upphov till nedsatt ämnesomsättning och tilltagen trötthet.
Viktigt för reglering av järnnivåer, bindningen av järn till hemoglobin är beroende av närvaro av riboflavin.
Det är aptitreglerande tillsammans med folsyra kan nedsatt matlust bero på riboflavin och folsyra brist.
Förmågan att producera hormonet prolaktin kräver närvaro av riboflavin, prolaktin aktiverar produktionen av bröstmjölk, så brist på bröstmjölk kan bero på B2 brist.
Riboflavin ingår i vår förmåga att kunna läka sår, tillsammans med zink och aminosyran arginin.
Riboflavin är också stärkande för vårt nervsystem, viktigt för våra ögons funktion.
Riboflavin har viktiga antioxidativa funktioner och spelar en viktiga roll för att skydda oss mot reaktiva syreradikaler.
Ett optimalt intag via tillskott kan vara ca 50mg/dag, ska behandla brister så krävs högre doser.