Bra att veta om IBS

Irritabel tarm, colon irritabile eller IBS (irritable bowel syndrome) är en av världens vanligaste sjukdomar som kan ge förstoppning, diarré, besvärande gasbildning och magsmärtor. Den är vanligare hos kvinnor och var tionde person i Sverige har IBS. Sjukdomen är kronisk och ofta livslång men kan i vissa fall förbättras med tiden. IBS debuterar oftast mellan 20- och 30-årsåldern, men kan börja både tidigare och senare. Vid psykisk stress kan sjukdomen förvärras, likaså kan viss mat försämra tillståndet.

Symtom

De primära symptomen på IBS är:

• Buksmärta
• Obehag i samband med frekvent diarré eller förstoppning
• En förändring i tarmvanor
• Symtom upplevs vanligtvis som akuta attacker som avtar inom en dag, men återkommande attacker är troliga.
• Snabba tarmrörelser
• En känsla av ofullständig evakuering (tenesmus)
• Uppblåsthet.
• Personer med IBS har oftare gastroesofageal reflux, symtom relaterade till könsorganen, fibromyalgi, huvudvärk, ryggvärk samt psykiatriska symtom som depression och ångest.
• Ungefär en tredjedel av vuxna som har IBS rapporterar också sexuell dysfunktion, vanligtvis i form av en minskning av libido.

Orsak

Uppkomsten av IBS kan variera från person till person, en del upplever att symtomen kommer plötsligt, medan andra inte med säkerhet kan säga när symtomen började. Orsaken bakom IBS kan sällan fastställas, utan kan bero på flera olika saker. Primära hypoteser är följande:

• Inom psykologin och i huvudsak inom den kognitiva grenen är den gängse uppfattningen att IBS orsakas av obehandlad psykisk stress. Med tanke på de höga nivåerna av ångest som upplevs av personer med IBS och överlappningen med tillstånd som fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom, innebär en potentiell förklaring till IBS en störning av stressystemet. Stressresponsen i kroppen involverar hypotalamus-hypofys-binjureaxeln (HPA) och det sympatiska nervsystemet, som båda har visat sig fungera onormalt hos personer med IBS.
• Inom gastroenterologin antas att en förändrad tarmflora kan bidra till sjukdomen. Sådan förändring kan uppkomma efter en infektionssjukdom och överväxt av bakterier i tunntarmen, vilket kan orsaka inflammation.
• Cirka 10 procent av IBS-fallen utlöses av en akut gastroenteritinfektion. CdtB-toxinet produceras av bakterier som orsakar gastroenterit och värden kan utveckla en autoimmunitet när värdantikroppar mot CdtB korsreagerar med vinculin. Postinfektiös IBS manifesterar sig vanligtvis som den diarré-dominerande subtypen. Bevis har visat att frisättningen av höga nivåer av proinflammatoriska cytokiner under akut infektion orsakar ökad tarmpermeabilitet. Detta kan i sin tur leda till betydande skador på lokala vävnader, som kan utvecklas till kroniska tarmavvikelser hos känsliga individer. Ökad tarmpermeabilitet är dock starkt associerad med IBS oavsett om IBS initierades av en infektion eller inte.
• Även långvariga antibiotikabehandlingar kan slå ut tarmfloran. Vid IBS finns en förändrad tarmflora. Dock är det oklart om IBS orsakar den förändrade tarmfloran eller tvärtom.
• Risken att utveckla IBS ökar sexfaldigt efter en akut gastrointestinal infektion.
• Ytterligare riskfaktorer är ung ålder, långvarig feber, ångest och depression.
• Bakteriell överväxt i tunntarmen (SIBO) förekommer oftare hos personer som har diagnostiserats med IBS. SIBO är vanligast vid diarré-dominerande IBS. Symtom på SIBO inkluderar uppblåsthet, buksmärta, diarré eller förstoppning. IBS kan vara resultatet av att immunsystemet interagerar onormalt med tarmmikrobiota vilket resulterar i en onormal cytokinsignalprofil.
• Studier tyder på samband mellan IBS och ökad förekomst av candida.
• D-vitaminbrist är vanligare hos individer som drabbats av IBS. D-vitamin är involverat i att reglera triggers för IBS inklusive tarmmikrobiomet, inflammatoriska processer och immunsvar.

Diagnostik

Vid diagnostisering utesluts andra vanliga orsaker till besvären, till exempel laktosintolerans genom laktosbelastningstest, celiaki genom antikroppstest, hypotyreos och hypertyreos genom mätning av halten tyreoideahormoner i blodet, cancer genom undersökningar som till exempel rekto-, gastro- och koloskopi. Patienten får också svara på frågor, och diagnostiseringen sker genom att man kontrollerar om den drabbade uppfyller vissa diagnoskriterier.

För diagnosen irritabel tarm krävs att patienten upplever kroniska eller återkommande symptom som inte kan förklaras av organiska avvikelser i mag- och tarmkanalen, samt att de så kallade Rom-kriterierna är uppfyllda.

Den senaste uppdateringen av Rom-kriterierna är Rom IV:

Återkommande buksmärta, under minst 1 dag per vecka de 3 senaste månaderna, som är associerade med 2 eller fler av följande kriterier:

• Relaterad till defekation (tarmtömning)
• Ändrad avföringsfrekvens
• Ändrad avföringskonsistens

Kriterierna ska uppfyllas de senaste 3 månaderna med start åtminstone 6 månader före diagnos.

Konventionell behandling

IBS är en kronisk sjukdom och kan inte botas. Den behandling som finns syftar till symtomlindring.

Ökad mängd av vattenlösliga fibrer i kosten kan minska symtom hos personer med IBS. De används både vid förstoppning och diarré. Dessa så kallade bulkmedel binder vatten och ger en ökad volym, vilket stimulerar tarmrörelserna och ger avföringen mjukare konsistens. Vi-Siblin, Vi-Siblin S, Lunelax och Husk är godkända vattenlösliga fibrer som finns tillgängliga utan recept. Bulkmedlet karayagummi (som finns i Inolaxol), en form av fiber som varken bryts ner av kroppen eller av bakterier i tarmen, används främst vid förstoppning. I regel ger de inga biverkningar. Probiotika kan ha viss effekt mot symtom vid IBS.

Även antidepressiv medicin av typen tricykliska antidepressiva (TCA), exempelvis tryptizol, i små doser har på senare tid börjat användas. Det finns inga undersökningar som med säkerhet kan visa att även selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) skulle hjälpa mot smärtan och tarmbesvären vid IBS, men de kan göra att patienten allmänt mår bättre.

Kostråd

Vid IBS rekommenderas många små måltider med mindre andel fett (till exempel nyckelhålsmärkt mjölk, ost, kött, pålägg). Man bör vara extra noggrann när man tuggar maten eller välja lättuggad mat. Många upplever bekymmer med stekt mat, råkost, nötter och frön. Kaffe, alkohol och kryddor stimulerar tjocktarmen och det kan finnas anledning pröva att minska på sådant. Vissa får mer besvär av fibrer, liksom av mjölk- och mejeriprodukter, grönsaker, frukt och sädesprodukter. Man kan pröva att skala frukten och riva eller hacka grönsaker och pröva finmalda fiberprodukter framför bröd och flingor med stor andel hela korn. Även gasbildande kost som lök, vitlök, linser, bönor och kål bör undvikas. Utöver det kan även starka kryddor ge upphov till gasbildningar i tjocktarmen. Av samma anledning bör man undvika laktos-produkter som även dessa är gasbildande.

FODMAP

På senare tid har en särskild kostbehandling, så kallad ”Low FODMAP-diet”, visat sig förbättra symptom hos personer med IBS. Behandlingen utvecklades ursprungligen av forskare på Monash Universitetet i Australien och har sedan dess spritts till andra delar av världen och är idag en gängse kostbehandling för att minska IBS-symptom. Termen FODMAP är en akronym, härledd från ”Fermentable Oligo-, Di-, Mono-saccharides And Polyols”, fermenterbara, oligo-, di-, monosackarider och polyoler. FODMAP omfattar kortkedjiga kolhydrater, inklusive laktos, fruktos och sorbitol, fruktaner och galaktooligosackarider. Därför innebär FODMAP-kostbehandlingen att bland annat laktos, gluten, fruktos och fibrer från många baljväxter utesluts ur kosten. Det är initialt en elimineringsdiet, med målet att efter symtomförbättring efterhand lägga till livsmedel för att se vad individen tolererar, för att inte kosten ska bli alltför begränsad. Kostbehandlingen skall därför alltid göras i samråd med en dietist.

Komplementärmedicinsk behandling

Den ortomolekylära medicinen rekommenderar följande åtgärder:

• Identifiering och uteslutning av potentiella allergener i kosten.
• Undvik laktos, fruktos, sukros och sorbitol.
• Undvik frukoligosackarider.
• FODMAP diet.
• Tugga maten ordentligt.
• Undvik glutamat.
• Extra intag av fibrer.
• Vitamin D 50-100 mcg/dag.
• Intag av melatonin i vissa fall.
• Intag av 20-40 miljarder mjölksyrabakterier per dag.
• Anti-candida program i vissa fall.