Crohns sjukdom är en typ av inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba alla delar av mag- och tarmkanalen från mun till anus. Sjukdomen som är kronisk och skovvis förlöpande debuterar oftare i tonåren och hos unga vuxna (under 30 år). Den drabbar kvinnor och män i lika hög utsträckning, men är dubbelt så vanlig hos rökare.
Crohns sjukdom drabbar ungefär 3,2 per 1 000 människor i Europa och Nordamerika. Sjukdomen är ovanligare i Asien och Afrika. Tillståndet har dock sett en ökning i U-länder sedan 1970-talet. Inflammatorisk tarmsjukdom orsakade 35 000 dödsfall år 2010 och de med Crohns sjukdom har en något lägre förväntad livslängd.
Sjukdomen kan drabba hela magtarmkanalen från mun till anus, men vanligast är att den drabbar slutet av tunntarmen, ibland med samtidig inflammation också av övergången till tjocktarmen. I drabbad tarmvävnad noteras förhöjda nivåer av CD4+ T-celler och ökad signalering av bland annat cytokinen IL-17 och TNF-α.
Det finns flera viktiga tecken som särskiljer Crohns sjukdom från den andra stora inflammatoriska tarmsjukdomen Ulcerös kolit (UC). Dels att sjukdomen fritt kan drabba olika segment av magtarmkanalen, medan Ulcerös kolit drabbar ändtarmen och ibland även tjocktarmen i uppåtstigande riktning utan fria segment. Dessutom involverar inflammationen hela tarmväggen, associeras med tydligt formade granulom i tarmväggen och är i högre grad kopplad till perianala fistlar än UC.
Symtom
Symtomen innefattar:
- Buksmärta
- Diarré (kan även vara blodig vid svår inflammation)
- Feber
- Viktnedgång
- Oftast är slutet av tunntarmen och delar av hela tjocktarmen drabbade.
- Inflammationen sträcker sig genom alla tarmvägglager.
- Perianala fistlar (blindgångar kring anus) och aftösa sår i munnen kan förekomma.
- Oftast är bara delar av tarmen drabbade med tydliga gränser mellan friska och sjuka regioner.
Även områden utanför mag- och tarmkanalen kan drabbas av komplikationer som:
- Anemi
- Hudutslag såsom erythema nodosum eller mer sällan pyoderma gangrenosum
- Artrit
- Ögoninflammation förekommer
Orsaken
Den exakta orsaken till Crohns sjukdom är okänd, det är dock välkänt att tarmen befinner sig i ett ständigt jämviktsstadium av inflammation som bland annat påverkas av födoämnen, ned- och uppreglering av olika magtarmbakterier och kroppsegna mekanismer relaterade till immunförsvaret.
Följande teorier finns:
- Klarlagt är att det finns ärftliga faktorer som ökar risken för Crohns sjukdom med mellan 3 och 20 gånger för personer som har en förstagradssläkting med sjukdomen. Mutation av olika HLA-gener är kopplat till många fall av Crohns sjukdom, men även andra typer av genmutationer förekommer.
- Det finns än så länge inga bevis för att Crohns är en autoimmun sjukdom.
- Rökare har dubbelt så hög sannolikhet att drabbas av Crohns som icke-rökare.
- Sjukdomen börjar ofta efter en episod av magsjuka.
- En betydande mängd data har framkommit under de senaste åren som tyder på att den primära defekten i Crohns sjukdom faktiskt är en relativ immunbrist. Denna uppfattning har nyligen förstärkts av nya immunologiska och kliniska studier.
- Det finns ett uppenbart samband mellan Crohns sjukdom och Mycobacterium samt andra patogena bakterier.
- Crohns är förknippat med ett ökat intag av animaliskt protein, mjölkprotein och ett ökat förhållande mellan omega-6 och omega-3 fleromättade fettsyror. De som konsumerar vegetabiliska proteiner verkar ha en lägre förekomst av Crohns sjukdom.
- Införandet av hormonella preventivmedel i USA på 1960-talet är förknippat med en dramatisk ökning av förekomsten.
- Även om stress ibland påstås förvärra Crohns sjukdom, finns det inga konkreta bevis för att stödja ett sådant påstående. Ändå är det välkänt att immunfunktionen är relaterad till stress.
Diagnos
Diagnosen baseras på ett antal fynd, bland annat: biopsi och bedömning av bålväggens utseende, medicinsk bildtagning och skildring av sjukdomsförloppet. Andra tillstånd som ger liknande symptom kan vara: irritable bowel syndrome (IBS) och Behçets sjukdom. Vid diagnostik används oftast koloskopi vilket möjliggör vävnadsprovtagning och observation av inflammerade områdena i tjocktarmen samt sista delen av tunntarmen. Både vid koloskopi och gastroskopi är större delen av tunntarmen är oåtkomlig. Kapselendoskopi och mer indirekta metoder som datortomografi och magnetisk resonanstomografi kan användas.
Konventionell behandling
Behandlingen syftar att lindra individens symptom, undvika ytterligare skov. I nyligen diagnosticerade fall kan kortikosteroider användas under en kort period för att snabbt förbättra sjukdomen med en annan medicin som antingen metotrexat eller en tiopurin (såsom azatioprin) används för att undvika ytterligare skov.
En viktig del av behandlingen är att sluta röka. En av fem individer med sjukdomen tas in på sjukhus varje år, och hälften av de drabbade kan behöva kirurgi under något tillfälle sett till en tioårsperiod med sjukdom. Medan kirurgi bör användas så lite som möjligt är det viktigt vid vissa abscesser, vissa former av ileus och cancer.
Biologiska läkemedel i form av monoklonala antikroppar som infliximab har under senare år blivit en del av behandlingsarsenalen både vid akuta skov och vid bristande effekt av övrig behandling. Behandling med infliximab i kombination med andra immunhämmande läkemedel kan ha en synergistisk effekt. Effektiviteten av och säkerheten för infliximab-behandling kan dock minska i de fall patientens immunförsvar utvecklar antikroppar mot läkemedlet.
Komplementärmedicinsk behandling
Den ortomolekylära medicinen rekommenderar följande åtgärder:
- Identifiering och uteslutning av potentiella allergener i kosten.
- Låg disackarid diet.
- Reducerat intag av animaliskt protein och mjölkprotein.
- Zink 50-100 mg/dag
- Folsyra 400-800 mcg/dag
- Vitamin B12 1-2 mg/dag
- Karnitin 1 gram per dag
- Tiamin 50-100 mg per dag
- Vitamin B6 50-100 mg per dag
- Tillägg med vitamin A i vissa fall
- Fiskolja (omega 3) 2-4 gram per dag
- Vitamin C 1 gram per dag
- Vitamin D 50-100 mcg per dag
- Tillägg med vitamin K i vissa fall
- Utredning av järnstatus
- Tillägg med kalium
- Tillägg med betakaroten
- Tillägg med molybden
- Selen 200-300 mcg/dag
- Tillägg med vitamin E i vissa fall
- Saccharomyces B. 1 gram per dag
- Medicinalsvampen Agaricus Blazei Murill (ABM) har i flera studier påvisat positiv verkan
