Bra att veta om Gikt

Gikt är en ledinflammation som orsakas av att halten svårlöslig urinsyra i blodet ökar och faller ut i kristaller. Urinsyran kristalliserar och lägger sig i leder, senor och omgivande vävnad.

Diagnosen gikt ställs vanligen efter att man konstaterat hyperurikemi och akut ledinflammation. Referensvärdena för urinsyra i blodet är 155–350 µmol/L för kvinnor i fertil ålder, 155–400 µmol/L för kvinnor över 50 år, och 230–480 µmol/L för män. I ungefär hälften av fallen har personer normala nivåer urinsyra, och diagnos ställs då genom att analysera huruvida ledvätskorna innehåller kristaller.

Orsaker

Primära orsaker till gikt inkluderar följande:

• Hyperurikemi, oavsett om det sammanfaller med för höga nivåer urinsyra i blodet eller inte.
• Minskad utsöndring av urinsyra, vilket med normal produktion av ämnet leder till högre nivåer i blodet.
• Det kan också uppkomma för att kroppen börjar tillverka mer urinsyra.
• Båda orsakerna kan antingen uppkomma som följd av annan sjukdom eller som biverkning av läkemedel.
• Livsstilsfaktorer är också av betydelse. I synnerhet stort alkoholintag ökar risken för gikt.
• Levern tillverkar urinsyra från puriner, vilka delvis intas med föda och delvis tillverkas av kroppen. Om det av någon orsak finns för mycket urinsyra, bildas kristaller. Detta kan bland annat ske i ledvätskorna. I så fall reagerar granulocyter, varigenom proteaser och cytokiner frigörs. Gikt definieras alltså som kristaller av urinsyra i ledvätskor, vilket orsakat en akut inflammation.
• Gikt kan uppstå efter behandling med vätskedrivande medel, av proteinrik mat med mycket puriner, och efter stort intag av alkoholdrycker.
• Njursjukdom, högt blodtryck och psoriasis och leukemi och metabolt syndrom, är några sjukdomar som kan ge, eller sammanfaller med gikt.
• Gikt har vidare ett samband med hjärtinfarkt och typ 2 diabetes.
• I några fall beror gikt på ämnesomsättningssjukdomar, vilket i så fall kallas primär gikt. Sådana sjukdomar är ärftliga, och ger vanligen tidigare insjuknande.
• Det har varit svårt att förklara gikt vid fall av normala blodnivåer av urinsyra. Olika förklaringsmodeller har innefattat syra-bas-relationen, och förändrade albumin- eller globulinvärden. i en del sådana fall kan gikten uppstå som bursit.

Symtom

Gikt yttrar sig genom att:

• Leden svullnar, rodnar och ömmar starkt (artralgi).
• Smärtan beskrivs som brännande, och är så stark att varje belastning, om än så lätt som av lakanen, förvärrar den.
• Attackerna uppkommer plötsligt och återkommande, vanligen på natten.
• Första attacken brukar uppkomma i stortån. Detta tillstånd kallas portvinstå.
• Inflammationen kan yttra sig i feber och ökat C-reaktivt protein.
• Obehandlade pågår attackerna från någon dag till någon vecka.
• Första attacken är som regel kortvarig, medan mera fortskridande sjukdom ger attacker som är mer långvariga.
• Många med gikt utvecklar med tiden tofus, som ofta yttrar sig som knottror i huden på fingrar, tår eller ytteröron. Detta drabbar i synnerhet personer med obehandlad gikt.
• Kristallerna kan även bilda njursten.
• Gikt kan bli kronisk. Tofus är vanligare vid detta tillstånd, liksom att flera leder är drabbade. Vid kronisk gikt varvas attacker med perioder med lågaktiv inflammation.

Pseudeogikt

Pyrofosfatsynovit eller pseudogikt, är en akut ledinflammation med kristaller av kalciumpyrofosfatdihydrat i drabbade leder, ledbrosk och menisk. Vanligen är knäleder drabbade, och vid punktion av knäleder kan pyrofosfatkristaller ses. Ledpunktion, kortisol och NSAID-preparat är gängse behandling. Det kallas pseudogikt eftersom den påminner om gikt.

Konventionell behandling

Akut gikt kan behandlas med en kortisol-injektion i leden. Vid långtidsbehandling av gikt används allopurinol (en xantinenzymhämmare.) Indometacin var ett (NSAID-)preparat som förr brukade används för samma syfte, men numera har ersatts med mer lämpade behandlingar.

Komplementärmedicinska insatser

Inom den ortomolekylära medicinen rekommenderas följande åtgärder vid gikt:

• Viktreduktion: Eftersom det finns samband mellan ökade koncentrationer av urinsyra och övervikt rekommenderas viktreduktionsterapi.
• Reduktion i intag av puriner i kosten: Vissa födoämnen ex. rött kött, fjäderfä, sardiner, ansjovis, bönor, ärtor, spenat, svamp, sparris, fullkorn och jäst kan öka mängden urinsyra i blod och därmed risken för giktattacker. Här rekommenderas försiktighet.
• Hos vissa individer ökar intag av alkohol risken för giktattacker. I synnerhet öl tycks påtagligt öka mängden urinsyra i blod.
• Förtäring av stora mängder sukros och fruktos tycks öka mängden urinsyra i blod. Här rekommenderas återhållsamhet vid intag av juicer och sockersötade drycker.
• En studie från 1950 påvisade att daglig konsumtion av körsbär (45-60 st) påtagligt reducerade både graden och mängden giktattacker.
• Rekommenderas utredning och behandling av eventuella födoämnesintoleranser eftersom det tycks trigga giktattacker.
• Vitamin C: 500-3 000 mg/dag (minskar mängden urinsyra i blod).
• Quercetin: 500-1 000 mg/dag (minskar mängden urinsyra i blod).
• Medicinalväxter som i studier visat sig verksamma vikt gikt är havtorn, havtornsolja, kardborrerot, brännässla, maskros och solidago. Specifikt brännässla har en långvarig och väldokumenterad tradition vid användning mot gikt.